Åh, man kan bli avundsjuk för mindre... ;).
Ja, först det som står framför dörren hos dig... Själv firar man silverbröllop den 30aug, om det är silver vid 20år? :p Minns aldrig detta med tider, och namn på allt... Hm, man känner sig snart gammal trots allt, eller??? Frågan är om ens någon kommer att komma ihåg oss??? Inga ungar i allafall verkar det som, och vänner och bekanta??? Ja, vart tog de vägen under sjukdomstiden???
Och ett syskon dessutom. Ja, det har jag alltid önskat mig att få ha. Oki, man kanske slåss och allt när man är mindre, men ändå. Mina ungar har varandra, även om de är två... Men, är man ensambarn så är man verkligen ensam på något vis... Försöker få mina ungar att inse att de har glädje av varandra trots allt. Och numera när de är på längre håll från varandra så börjar de faktiskt längta efter varandra och njuta av den tid de är tillsammans. Ja, när de nu ses... Men, är man ensam så är man verkligen ensam när något inträffar.
Må så gott... en Sjöbackabo på irrvägar ute på nätet... kramis, en som hoppas att du verkligen njutar av att ha syskon... och utav livet, ;)

Bare innom for å ønske tillykke med dagen! :-)

Hej där!
Hoppas att helgen varit på topp, och att alla som skulle säga JA, också sa så, hihihi. Ja, och att ingen protesterade när prästen eventuellt frågade om någon hade något att erinra mot detta sammangående av två människor... ja, det beror ju på hur cermonin såg ut, vilken variant det var... ... ... hm, man kanske skulle göra om den??? Det är ju 20år iår nämligen, hihihi...
Må så gott... en Sjöbackabo på irrvägar ute på nätet... kramis, en som önskar er all lycka forsatt också...